marabougirl

Igår, precis när mörkret föll över stan tog sig hela min familj till kyrkogården för att, som varje All helgona, tända ett ljus vid minneslunden till Patrik, och sedan vidare till mamma och Annikas grav där vi stod en stund, tillsammans, och pratade om åren som gått och vad vi tänkte om mamma..Då berättade jag om det som ständigt dyker upp i min hjärna: vad skulle hänt om hon hade åkt till Akuten dagen innan när hon hade ont i hjärtat? Vad hade de kunnat göra?
Tänk att det har gått nio långa år. Det känns fortfarande som det var alldeles nyligen.
Patrik dog alltså av en sprucken ven eller något liknande i hjärnan. Annika levde i åtta månader och jag älskade henne högt över allt annat, men till slut orkade hennes lilla hjärta inte med att hålla henne vid liv längre..Hon dog när jag satt brevid henne..Älskade lilla Annika..
Saknar mamma..det gör jag verkligen..Önskar att hon var här..
Ikväll ska jag tända ljus igen..