Internationell studievecka
Det skulle verkligen vara något för mig! En vecka i Madrid. Det vore inte alls fel. Undersöker just nu kostnader och liknande. Är det någorlunda i min prisklass så åker jag helt klart! Varför stanna hemma när man kan resa? Skulle jag ha någon att resa med så skulle jag åka betydligt oftare, även om det bara skulle vara på en weekend resa med Ryan Air till Rom. Upplevelsen av att få åka iväg sådär är helt underbar! Tyvärr har jag inte direkt några såna kompisar, som tycker om att resa. Men jag hoppas att jag kommer hitta någon som vill hitta på såna små saker ibland, när man bara har lust liksom. En weekend resa, kryssning, sista-minuten eller liknande. Jag tror jag behöver lite resande och spänning i mitt liv.
Hur som helst så hoppas jag nu på den här studieveckan och att det finns plats. Det kommer också betyda att den personen jag bor hos kommer och bor hos mig i en vecka.. :P
Min hjärna fungerar just nu inte som den borde. Har ingen som helst anledningen till att vara olycklig egentligen, men min hjärna ställer in sig på att jag inte kan få det bra, så det är ingen idé att försöka. Men det är ju vad jag verkligen vill, fatta det liksom! Blir så arg på mig själv! Från och med nästa vecka ska jag anstränga mig, verkligen försöka anstränga mig till att tänka positivt. Jag vet inte hur man gör, eftersom det aldrig har funkat tidigare, men nu är det dags. För nu har jag hittat någon som jag verkligen vill ha, och jag vill inte vara den som sabbar det!!! Gosh damn it liksom! He's got pretty much everything a girl wants and needs! Sooo precious! Han är verkligen jättesöt, han bryr sig om mig, tycker om mig, tänker på mig, behandlar mig jättegulligt, lyssnar, pratar med mig, håller om mig så härligt, kysser mig ömt, rör vid mig på ett sätt som bara kan få mig att le..Jag faller verkligen för den här killen, och tyvärr är det nästan så mycket att det skrämmer mig. Jag menar, ska man känna såhär mycket för nån efter så kort tid vekligen? Det är nog egentligen inte meningen, men nu är det så. På söndag får jag träffa honom igen, och det ser jag fram emot. Grejen är bara den att nu vill jag att vi gör något tillsammans. Hittar på nåt skoj eller så. Det är nog ett krav jag har när jag är tillsammans, att man hittar på saker tillsammans. Hoppas verkligen att det här håller i sig. Egentligen beror det väldigt mycket på mig..
På söndag är det Fars dag. En hel dag för min pappa, min hjälte, min idol. Han är helt enkelt bäst! Han har lyckats här i livet, och lyckades, när det var som värst, att ensam ta hand om tre små barn, sköta ett hus, laga mat, städa, och jobba heltid, samtidigt som han även ville finnas där för släkt och vänner. Så otroligt starkt gjort!! Han är verkligen någon att vara stolt över. Han jobbar hårt och vet vad han vill. Alla på hans arbetsplats tycker om honom och han har väldigt gott rykte i hela landstinget. Känns på sätt och vis som om alla vet vem han är så fort man nämner hans namn. Hur som helst så kan jag inte vara så mycket mer stolt än vad jag är över min pappa.
Nu ska jag städa upp lite..one hour till min vippare kommer på besök hos mig. Vi tänkte köpa lite fika på Ica och så ska hon få se hur jag bor. Nästa vecka får troligen jag komma på besök hos henne och träffa hennes föräldrar. Ska bli trevligt.
Egentligen måste jag nog snart föra in en regel. Skolan har blivit lite lidande den senaste tiden, och hur mycket jag än tycker om Teo så får inte det ske. Tyvärr är det så att skolan måste gå först. Nästa vecka blir det mer pluggande. *suck*
Undrar hur allt kommer gå? Är jag den som sabbar saker? För det vill jag verkligen inte vara!
Det var gott med fruktsallad!
Hur som helst så hoppas jag nu på den här studieveckan och att det finns plats. Det kommer också betyda att den personen jag bor hos kommer och bor hos mig i en vecka.. :P
Min hjärna fungerar just nu inte som den borde. Har ingen som helst anledningen till att vara olycklig egentligen, men min hjärna ställer in sig på att jag inte kan få det bra, så det är ingen idé att försöka. Men det är ju vad jag verkligen vill, fatta det liksom! Blir så arg på mig själv! Från och med nästa vecka ska jag anstränga mig, verkligen försöka anstränga mig till att tänka positivt. Jag vet inte hur man gör, eftersom det aldrig har funkat tidigare, men nu är det dags. För nu har jag hittat någon som jag verkligen vill ha, och jag vill inte vara den som sabbar det!!! Gosh damn it liksom! He's got pretty much everything a girl wants and needs! Sooo precious! Han är verkligen jättesöt, han bryr sig om mig, tycker om mig, tänker på mig, behandlar mig jättegulligt, lyssnar, pratar med mig, håller om mig så härligt, kysser mig ömt, rör vid mig på ett sätt som bara kan få mig att le..Jag faller verkligen för den här killen, och tyvärr är det nästan så mycket att det skrämmer mig. Jag menar, ska man känna såhär mycket för nån efter så kort tid vekligen? Det är nog egentligen inte meningen, men nu är det så. På söndag får jag träffa honom igen, och det ser jag fram emot. Grejen är bara den att nu vill jag att vi gör något tillsammans. Hittar på nåt skoj eller så. Det är nog ett krav jag har när jag är tillsammans, att man hittar på saker tillsammans. Hoppas verkligen att det här håller i sig. Egentligen beror det väldigt mycket på mig..
På söndag är det Fars dag. En hel dag för min pappa, min hjälte, min idol. Han är helt enkelt bäst! Han har lyckats här i livet, och lyckades, när det var som värst, att ensam ta hand om tre små barn, sköta ett hus, laga mat, städa, och jobba heltid, samtidigt som han även ville finnas där för släkt och vänner. Så otroligt starkt gjort!! Han är verkligen någon att vara stolt över. Han jobbar hårt och vet vad han vill. Alla på hans arbetsplats tycker om honom och han har väldigt gott rykte i hela landstinget. Känns på sätt och vis som om alla vet vem han är så fort man nämner hans namn. Hur som helst så kan jag inte vara så mycket mer stolt än vad jag är över min pappa.
Nu ska jag städa upp lite..one hour till min vippare kommer på besök hos mig. Vi tänkte köpa lite fika på Ica och så ska hon få se hur jag bor. Nästa vecka får troligen jag komma på besök hos henne och träffa hennes föräldrar. Ska bli trevligt.
Egentligen måste jag nog snart föra in en regel. Skolan har blivit lite lidande den senaste tiden, och hur mycket jag än tycker om Teo så får inte det ske. Tyvärr är det så att skolan måste gå först. Nästa vecka blir det mer pluggande. *suck*
Undrar hur allt kommer gå? Är jag den som sabbar saker? För det vill jag verkligen inte vara!
Det var gott med fruktsallad!
Kommentarer
Trackback